Ankomst Nickelsdorf, hamnade i Ungern!

Härlig värme som närmar sig kroppstemperatur. Nyss nerdumpen för att vara med om årets KOnrontationer i Nickelsdorf. Österrike, nära Ungerska gränsen, på vars andra sida ett hotellkonglomerat ligger, närmast helt absurt. Här hålls jag nu och sitter och läser programmer jag har framför mig.
Om några timmar gör första trion entré, Günter Christmann, Christian Munthe, Raymond Strid. Så går det på. Solo Oren Ambarchi, The Ex...
Måste hinna med att kika på ljudkonstutställningen.
Snart ringer jag bil för att cross the border back to town. Få litet öl å mat. Jag återkommer med litet mer musikaliska rapporter.

Nånstans ska man börja!

Det finns ju alltid ögonblick. Digitalkameran har slumpvis valt ett. Det är den 8 september 2006 hemma i mitt kök, vid köksbordet sitter Christine Sehnaoui, Liselotte Norelius, Hanna Hartman och Annette Krebs. Israels anfallskrig har just slutat. Vi har några intensiva konsertdagar bakom oss. Det blev några skivor, nya musiker träffades, nya konstellationer uppstod. Det här är ett av många mellanrum i musiken. Så här efteråt syns bara ett glatt kaffesällskap, inget av vad som sas, vilka adresser som växlades, vilka valfrändskaper som uppstått. Jag gillar den här sortens tystnader, där betydelsen kanske uppenbaras senare.